Snöoväder

Sitter och väntar på att ovädret ska slå till. Än så länge signar snöflingorna sakta ner och jag ser inte röken av det fruktade klass 2 ovädret. En vis man sa en gång att det vissa kallar oväder kallar vi norrlänningar för vinter. Bara folk tar det lugnt om det skulle bli värre. Jag har inget emot att jobba men det är bättre om folk håller sig friska och fria från olyckor.

Tycker nästan att det var värre i går då termometern visade -18.4. Då var det fram med nya vinterjackan och renskinnsvantarna för färden mot jobbet. Jag lär nog aldrig frysa i den (min jacka är visserligen röd men fullt lika varm ändå).

Snö

Så har det snöat igen. Jag älskar knarret under fötterna då jag går. Var tvungen att ta en promenad med kameran då jag kom hem från jobbet. Luften är underbar!




I morgon ska jag på Stand upp. En kille som heter Jonas Helgesson och har en CP skada och är komiker. Han ska tydligen vara hysteriskt rolig! Får väl se om det stämmer.

Första snön

Nu måste jag skärpa mig! Så svårt är det inte att knåpa i hop några rader varje vecka. Det behöver inte se ut som en C-uppsats så vad är grejen?
I torsdags kväll kom första snöflingorna. Under natten kom det fler och på morgonen var det ett ca 2 cm tjockt snölager över Lycksele. Vägar, cykelbanor och gångbanor skottades snabbt och sen kom sanden på plats. Underbara norrland! Här kan de sin snöröjning minsann! Men nu är vi över plus strecket igen och snön är på väg att smälta. Men det dröjer nog inte allt för länge innan det kommer att ligga ett mera permanent lager snö över norrland.

Nu bär det snart iväg till hockeyträningen. Det pirrar i magen varje gång jag ska åka. Jag vet inte om det beror på rädslan att skada mig eller att jag ska göra bort mig totalt. Kanske både och!?
Om en vecka packar jag min väska och flyger till Göteborg. Utbildning i dagarna 3. Spännande! Får se vad vi kan åstadkomma efter det.

Höst

Jag vet inte varifrån den kom men den kom väldigt plötsligt. Ena dagen var det 25 grader och mycket kvavt och nästa 10 grader och snålblåst. Huga. Men det är så vackert ute och den nya kameran har fått jobba hårt. Just nu är det månen som fotas för fullt. Det är lite svårt då jag inte har något stativ så bilderna blir inte riktigt som jag tänkt mig. Inköpet är på G men det finns så mycket just nu som är viktigare så det får vänta lite till.



Just nu så är inte semestern inte långt borta. Det är bara en vecka men på 7 dagar hinner man med mycket. Väskan ligger framme och fylls sakta men säkert. Stövlar, slitstarka kläder, underställ, raggsockar och kanske lite bra DVD filmer i falla vi skulle orka se film nån kväll. Jakten är speciell med de långa dagarna och vädret som inte följer kalendrar eller speciella önskemål. Vi får helt enkelt se vad årets jaktvecka har att bjuda på.

Sommar

Så var den ju nästan slut. Sommaren. Jag har aldrig varit med om en sommar som gått så fort. De senaste månaderna har rusat fram och jag kan inte förstå att dagarna försvinner på detta vis. Jag har ju inte ens haft semester. Men det har hänt en del. Jag har själv inte varit med på allt men i ett litet samhälle missar man ändå inga detaljer.

Släktträff: Ca 250 ättlingar efter min farfars far samlades i Långsjöby under en helg och umgicks och återskapade vänskapsband. Jag var inte med på träffen men har ändå träffat många av dem före och efter helgen.

Bröllop: Gifte bort min bror sista helgen i Juli. Nu är det bara jag av syskonen som är ogift. Gissa om jag fick höra det under bröllopet... Jämtland är otroligt vackert och jag har tyvärr inte insett detta förrän nu. Det lutar mot fjällvandring nästa år tror jag.

På jobbet har vi fått in diverse underliga saker under sommaren. Vargbett, huggormsbett, fjällrävsbett, hundbett, fiskekrokar i skalp, fingrar, rygg och ben. Fingrar som fastnat i cykelkedjor och fjällvandrare som brutit ben (och fått läkaren att fira sig ner från helikoptern för att ge smärtstillande. De fick sen bära killen till ett lämpligt ställe där helikoptern kunde landa.) Vi har killen som skallade järnvägen då han inte ville släppa matkassarna i fallet, MC olyckor, bilolyckor och cykelolyckor. Sen har vi det mera vanliga: Alla Intoxer som kommer nattetid, alla benbrott som ska gipsas, hjärtan, stroke, sepsis, UVI, öroninflamationer, näsblödningar osv. Det är så otroligt intressant att gå till jobbet. Jag vet aldrig vad som väntar då jag kommer dit. Jag kan få springa benen av mig eller så kan jag ta det mera lugnt och sitta ner då jag äter. Det kommer aldrig att bli tråkigt.

Sen har jag sakta men säkert fixat hemma och nu börjar det bara vara väggarna som jag behöver få ordning på. Tavlor och eventuellt hyllor ska upp om jag bara kan bestämma mig för VAD som ska ramas in.

Bröllopsklänning

Förra måndagen slog jag och mamma på stort och tog med oss pappa och åkte till Umeå för att inhandla bröllopskläder till den 24/7. Jag har en morbror boende i Umeå som tog hand oss när vi kom fram som såg till att vi fick i oss lite att äta. Sen fick han agera chaufför genom Umeå och ut på Teg för ett stopp på expo. Tallrikar, gjutjärnsgryta, te koppar och diverse stod på inköpslistan. Han blev lite förskräckt över hur mycket jag stoppade i kundvagnen. Men nu är det fullt i skåp och lådor hemma.

Sen bar det av ner på stan. Då det var rea i alla butiker och köpsuget var stort blev besvikelsen stor då vi 3 timmar senare fick bege oss hem till morbrors lägenhet tomhänta. Inga skor, ingen klänning och inga smycken. Modet föll oss inte i smaken och vi blev fort trötta. Mitt sällskap var inga ungdomar, men jag blev lika trött jag med. Pappa var otålig och ville nog åka hem snarast och det dröjde inte länge innan vi alla ville hem. Så det blev att åka tillbaka till Lycksele mätt och belåten efter middagen men utan bröllopskläder.

På tisdagen tog vi oss in till Lycksele centrum och tog oss in på Ofelia. Ser ut som "tant kläder" som hänger i skyltfönstret, men så fel man kan ha. Som det gamla ordspråket säger ska man inte döma boken efter omslaget. På 1 timme och 30 minuter hade vi klänningar, skor och tillbehör från Ofelia och den intilliggande skoaffären.
Vi var mycket nöjda och lättade över inköpen. Så varför gå över ån för att hämta vatten?

Kökssoffan

Så var den äntligen färdig. Det var inte helt lätt. Först slipa hela soffan, skaffa den till Lycksele, grundmåla, måla två lager färg och sen få skumgummi och tyg på locket. Mamma tog hit häftpistolen för att det skulle bli lättare att få det hela bra. Pistolen kärvade en del men skam den som ger sig! Inte så lätt som det låter vill jag lova. Nu är den klar och allt som saknas är kuddar på soffan för att göra det perfekt.

Före:

Efter:

Resultatet: Som sagt, det saknas färglada kuddar som matchar gardinerna och löpare i samma färg. Sen sittdynor på stolarna. Svarta som locket på soffan.

Känner mig mera än nöjd.

Så var dagen äntligen här! Mamma och R höll på i nästan en timme för att packa soffan, skåpet och sängen på släpvagnen så att den låg säkert under transporten. Gardinerna hade hon slavat med i snart 2 veckor men var klar för någon dag sen. De packades in i bilen och sen åkte de med destination Lycksele. Nu står allt på plats. Soffan i köket och skåpet och sängen i gästrummet. Sen så kom också fåtöljen jag beställde på skärtorsdagen. I fårskinn och helt underbar då jag lutar ryggstödet bakåt. Där kommer jag att tillbringa många timmar! Ett litet avlastningsbord där jag kan ställa ifrån mig tekoppen och en lampa så att jag kan läsa så är jag helt nöjd.

Sen var det gardinerna. Heeelt underbart! Vilket lyft. Det blev ett helt nytt rum. Se själva på skillnaden:

Före:

Efter: Visserligen med mitt gamla fårskinn (som jag fått av farfar då jag föddes) och en annan kista.

Nu kan jag sova gott i natt! Att börja måla soffan och sätta nytt tyg på locket får jag ta en annan dag.

Nytt och gammalt

Mamma och pappa kom på besök under onsdagskvällen och stannade ca ett dygn. Med sig i bilen hade de lite smått och gott till mig. Bl.a. skrivbordet jag hade som liten som morfar snickaren gjort på 50 talet. Han dog 1962 så jag fick inte en chans att träffa honom. Inte ens pappa hann med att träffa honom. Men hans alster finns lite överallt i västerbotten. Bl.a. bänkarna i tärnakyrkan har han gjort. Nu står alltså hans skrivbord i min lägenhet.

Nu när mamma var här vågade jag mig på att köpa gardintyg då detta är en av de saker jag har som mest svårt med. Hon har lovat att sy till dessa och komma över med dem vid ett senare tillfälle. Det kommer att kännas med "klätt" i lägenheten och ekot kommer förhoppningsvis att försvinna.

Med i lasset fanns även en köksstol och två pallar. Nu är färg och sandpapper köpt för att ställa iordning allt detta och när den slipade kökssoffan kommer så kan jag måla den med. Allt i vitt och så kommer det att bli svarta sittdynor. Vänta bara till bilderna kommer!
Tilläggas bör också att mamma gav mig en matta i inflyttningspresent från SK möbler. Rund. lila och fluffig. Den har jag längtat efter.

Soffan kommer från farmor och farfar och det tog 1½ dag att slipa alla vinklar och hörn på soffan. Det dammad nåt förfärligt och jag hade sen vitt damm överallt. Tog flera dagar att få ut dammet ur näsan och trots ihärdigt tvättande var hårbotten full av damm i minst 2 tvättar. Men det var det värt. Favoritfärgen är inhandlad (antikvit) så behöver den bara transporteras de 12 milen hit.

Bara snett utanför lägenheten

Här kommer lite bilder utifrån lägenheten. Bilder inifrån lägenheten kommer så snart jag fått upp gardiner så jag kan ge lite före och efter bilder. Det känns bäst så.


Så här ser husen ut från vägen.

Vänder jag mig 90 grader till vänster (väster) från det att jag tog förra kortet så ser jag lasarettet. Det tar 5 minuter att komma dit på cykel och ca 15 minuter att gå. Stan ligger ca 1 km bortanför lasarettet. 4 km till öster om mig ligger flygplatsen. Motionsspåret ligger några hundra meter söderut och älven går som sagt bara 50 meter utanför huset. Det känns otroligt centralt än fast det ligger lite utanför stan.

Jag tror inte att jag kunde ha fått ett bättre läge.

Nu står jag på egna vingliga ben

Den 12 April var första arbetsdagen och solen sken från en klarblå himmel. Jag tog min kamera och tog en bild på utsikten från balkongen. En helt underbar morgon. Nu skulle jag gå brevid i 4 veckor och lära mig så mycket jag kunde på akuten.

Nu har 4 veckor gått och i dag tog jag kameran och tog en bild på hur det ser ut utanför balkongen. Det har gått bra med inskolningen men jag känner att det är mycket jag behöver lära men kommer ändå att klara mig bra på egen hand.

Just nu sjunger fåglarna som tokiga utanför fönstret och jag väntar bara på att snön ska smälta ordentligt vid älvkanten så jag kan ge mig ut på upptäcksfärd. Att få ta ryggsäcken med lite fika och ge mig ut i naturen. Här känns världen så stor och det finns mycket att se så nära hemmet.

Äntligen!

Trodde nästan aldrig denna dag skulle komma. Nu har jag äntligen en internet uppkoppling i lägenheten. Det är mycket jag har saknat och jag ligger efter i mycket. Mail, facebook, tidningar, fakta och information jag behöver samt så mycket mer. Nu kan jag andas ut!
Nu är jag inne på min fjärde och sista vecka brevid min handledare. Jag har upptäckt hur lite jag egentligen kan och mina anteckningar sen sjuksköterske utbildningen ligger ständigt framme på bordet tillsammans med lite böcker. Varenda ledig stund på jobbet lyssnar jag in på de andra, läser på internet eller böcker eller försöker leta ny kunskap på bästa tänkbara sätt. Det är som telefon på hjärnan i vissa ämnen. Jag vet att jag läste på om EKG på morgonen men fattar inget då ett nytt EKG skrivs ut på eftermiddagen. Men visst fastnar det en hel del kunskap. Jag är inte helt väck vilket känns lugnande. Men visst skulle jag vilja kunna ALLT på en gång. Jag gillar inte att inte veta vad jag ska göra.
Jobbarkompisarana är ett skönt gäng. Det är många skratt och mycket skojande. De är snälla och är mycket villiga att lära ut allt de kan. Det är som sagt inget stort sjukhus och alla känner alla och försöker göra vad de kan för att underlätta för varandra. Det är mycket samarbete mellan avdelningarna och transporter och överrapporteringar går ofta mycket smidigt. Helikoptern flyger med IVA personal genom hela västerbottens län och erbjuder större säkerhet för patienterna och snabba transporter. Mycket skvaller förekommer och alla vill veta det senaste.
Jag känner mig välkommen och sedd. De är ivriga att ge mig den information jag behöver och vill att jag kommer in i livet här i Lycksele så smidigt som möjligt. Det känns bra.

Diverse

Så ja. Familjen följde mig till Lycksele förra fredagen och hjälpte mig att handla, packa upp och spika i hop möbler så bjöd jag på middag. Sen åkte de. Jag som levt på 33 m2 bor nu på 74 m2 och känner att jag nästan går vilse. Men den är underbar! redan på lördag tvättade jag och hängde ut tvätten på balkongen för att torka. Det tog visserligen 2 dygn för det att torka, men vad det luktade gott! Det mesta i lägenheten börjar bli färdigt, men små detaljer som gardiner och mattor saknas. Jag får ta saker pö om pö och känna mig fram. Längre fram i vår har jag och mamma planerat in en resa till Sundsvall och bla. IKEA. Jag fick ett saftigt presentkort av arbetskamraterna på neuro rehab som ska utnyttjas till max! Det blev ingen soffa av pengarna men det kommer att bli annat smått och gott som behövs i den nya lägenheten. Tro mig!
Jag trodde att det inte skulle vara något större problem att skaffa internet och tv utbud, men ack så fel jag hade! det kommer inte i gång förrän 5 maj, så här sitter jag på biblioteket och försöker klämma in diverse ärenden på 1 timme. Suck!
Jobbet: Jag hade inte förväntat mig Cityakuten direkt men kanske några snäpp lättare bara. Jag var riktigt nervös kan jag lova. Det hade jag ingen anledning att vara. Det är trevligt folk och arbetsuppgifterna var inte så farliga som jag förutspått. Det finns vissa arbetsprogram från VGR jag saknar och vissa som jag aldrig vill se röken av igen. Någonsin! Det som däremot kan bli lite jobbigt kan vara att nära och kära dyker upp som patienter. Håller tummarna att det inte händer på mitt arbetspass.
Nu ska jag dra vidare för ytterligare ärenden och sen ska jag hem och ha fredag. Det blir att baka lite i kväll men sen blir det godis framför TVn i den nya soffan. Gött!

En vanlig onsdag

En vanlig onsdag kan vara grå, tråkig och släpa sig fram eller så flyger den fram så fort att du inte hinner med. Vi började med att städa och baka lite inför släkten som skulle komma på besök efter lunch. Vi var 16 personer som trängde ihop oss i köket i norrberg och stämningen var mycket god. Åldern var mellan 2 och 70 och det brukar aldrig vara några problem i vår släkt. De hann knappt ut genom dörren vid tre tiden förrän vi var klädda och klara för att åka ut med skoter för att hämta in gäddsaxar som var satt ut på två sjöar i närheten. Gäddan är otroligt fin så här års och kan innehålla stora mängder rom som är en riktig delikatess.

I höstas hann inte isen frysa och bli tillräckligt tjock innan den tunga snön kom så snön trycker ner isen och tvingar upp vatten på isen. Kallas "stöpan". Det blir som en sörja som gör att skotern lätt kör fast. Speciellt om skotern inte är byggd för tungt arbete utan för finare före. Saxarna kom in och det blev fin utdelning på gädda. Nu var det inte våra saxar som låg ute utan grannens pojk så vi fick bara bara njuta av att se på.

Väl hemma luktade det stekt fläsk och palt. Vi var som hungriga vargar och slukade nästan all palt som fanns i grytan. Knappt hade vi svalt det sista innan hundarna ute i hundgården började skälla som galna. "Det är nog räven" säger A. Jodå. Bara 50 meter från huset står en ståtlig räv. R:s hund är ute och försöker kaxigt mota bort räven från gården. Inte helt utan framgång men räven är modigare och kommer tillbaka vilket blir hans fall. Skottet ljuder och räven ligger i snön. Ett otroligt vackert djur som gäckat A i flera månader men som till slut förlorade.

Nu väntar ett parti settlers och en lugn kväll. Hoppas vi.

Påsk

Så var påsken över för i år. Illbattingen som springer mellan stolar och ben och biter oss i fötterna börjar att känna sig som hemma. Han styr och ställer med de äldre hundarna och lindar "farmor" runt lilla tassen. Solen har gassat och snön smälter undan med en rasande fart. Vägarna är fria från snö och snön på isarna börjar bli som en blöt sörja. Solen är uppe tidigt och går inte ner förrän vid den sena kvällspromenaden vid åtta. Solnedgångarna är gyllene röda och snön blir vackert rosa. Finns det nåt att klaga över? Inte just nu i alla fall.
Till och med hundarna verkar njuta av vårvädret och vill inte komma in då kvällen kommer. De blir som små barn i snön och rullar runt och leker tafatt på skaren. Jag känner mig utvilad då nätterna är kalla och tysta. Långa promenader flera gånger om dagen och tungt arbete som att skotta undan snö eller bära in ved samt den friska luften. Allt detta gör att jag slocknar som ett ljus. Jag har träffat så mycket släkt och vänner och ätit så mycket jag bara kan av mammas tunnbröd. Jag har inget att klaga på.

Påskdagen

Påskdagen började med en promenad på skoterspåret med Troja, en blandning av gråhund och jämthund. En bestämd liten dam som bossar med de flesta men är enastående på att fostra valpar. Hon ville inte gå in då promenaden var slut och egentligen ville inte jag det heller.

Kyrkan var fylld till bredden av långväga besökare och gångarna kryllade av barn som lekte. Kyrk kaffet var som vanligt toppen och folk minglade för att träffa så många som möjligt. Många har man inte träffat på flera år så det gäller att passa på.

Väl hemma blev det promenad med fler hundar då lillebror och hans fru kom. I väntan på middag gick vi en sväng för att jobba upp aptiten och bränna lite överskottsenergi på hundarna.

När vi kom hem började vi duka fram på bordet. Rökt rådjurslår med potatisgratäng. Stämningen var god och vi åt med god aptit. Jag undrar vad vi fått betala på restaurang för festmåliden?

Promenad

Tog en långpromenad i dag med Anouk. Hon var glad över att få komma ut och sträcka på benen. Det är lite grått och snöigt men inget fel på vädret. Hon blev en liten prick i fjärran och hade inga problem i snön. Jag var blöt av svett efter någon km. Att pulsa fram på skorterspåret med bylsiga kläder och skor är som att gå i kvicksand. Nu ligger hon trött på mattan och drömmer om morgondagen. Vi får se vad vi hittar på då. Vi är ju lediga båda två :)

Om ni ser en liten prick i fjärran på kortet så är det Anouk. Kan vara svårt att se då pricken är så liten.

Hemma!

Wow, vilken resa! 120 mil i bil med allt mitt bohag i ett släp efter bilen. Vi var helt slut både jag och mina bröder. De kom till Göteborg lite senare än beräknat och därför kom vi i väg lite senare än beräknat. Några få missöden däremellan gjorde oss lite senare ändå men vi upplevde inte det som något problem. Vi kom ju i väg med allt ändå. På fredag fortsatte jag och Robert själv från Ludvika upp mot Lycksele 70 mil prick sa GPS apparaten. Vilken underbar uppfinning! Resan gick bra även om det började snöa så smått efter Åsele. Allt står nu i den nya lägenheten och jag sitter hos föräldrarna och bara njuter.

På lördag vräkte 2 dm snö ner och jag fick stifta en ny bekantskap. Snöslungan! Ännu en underbar uppfinning. Det gick i ett nafs att all snö var borta. Anouk (Roberts äldre hund) sprang glatt omkring på gården och tyckte att det var skoj med sällskap.

Senare på kvällen kröp jag på alla fyra i den djupa snön upp till kapellet för att ändra inställningen på timern för lamporna i fönstren. Ingen har skottat under vintern och med 2 dm nysnö sjönk jag rätt bra. Kröp nöjd i säng den kvällen, trött i kroppen och lamporna lyste som de skulle.

Under helgen kom även valpen som Robert beställt. Finns det nåt sötare än en valp. Vi har inget namn än men det kommer. Vi nöjer oss med hans närvaro så länge och det duger alldeles utmärkt. En riktig liten påsk karamell!

Sista dagen

Sitter här bland flyttkartongerna med flyttpresenterna i händerna och bölar. Jag lyckades hålla tårarna tillbaka på jobbet men nu kommer de. Så jobbigt det kommer att bli utan alla goa glada människor i Göteborg som bryr sig så mycket om mig. Så många som jag knappt pratat med under åren kom fram och önskade lycka till och tackade för gott samarbete. Det är så mycket som jag inte visste. Vad folk tyckte om mig. Lite synd att vi alla är så dåliga på att förmedla till våra medmänniskor hur mycket vi verkligen uppskattar dem. Inte bara vid speciella tillfällen utan då vi mest behöver det. Varje dag. Glöm inte det!

Jetyppa

Inget vanligt ord som finns i svenska akademins ordlista direkt.
Runt om i byarna där jag växte upp var jetyppa lokala namn för både talltita och talgoxe. Hemma var det vad min farfar kallade småfåglar. Jag vet inte om jag är nån liten fågel direkt men det är ett roligt namn och det finns en anknytning till både byggden och släkten.

Tack!

Trodde aldrig att jag skulle vara en person som börjar blogga men har nu lovat. Jag lämnar Göteborg och många bra vänner som blivit mera som en familj än arbetskollegor. Just nu ser jag bara semestern och den nya lägenheten hägra i fjärran, men vet att när vardagen infinner sig kommer saknaden att vara enorm! I Göteborg har Norrland varit en exotisk plats men samtidigt ett outforskat område för många. Jag utmanar er att besöka denna otroliga landsdel.
Så här hoppas jag alltså kunna ge er mitt norrland och mitt fortsatta liv.
Tack neuro rehab i högsbo för allt ni gjort för mig och för den sjuksköterska och person ni format.