Promenad

Tog en långpromenad i dag med Anouk. Hon var glad över att få komma ut och sträcka på benen. Det är lite grått och snöigt men inget fel på vädret. Hon blev en liten prick i fjärran och hade inga problem i snön. Jag var blöt av svett efter någon km. Att pulsa fram på skorterspåret med bylsiga kläder och skor är som att gå i kvicksand. Nu ligger hon trött på mattan och drömmer om morgondagen. Vi får se vad vi hittar på då. Vi är ju lediga båda två :)

Om ni ser en liten prick i fjärran på kortet så är det Anouk. Kan vara svårt att se då pricken är så liten.

Hemma!

Wow, vilken resa! 120 mil i bil med allt mitt bohag i ett släp efter bilen. Vi var helt slut både jag och mina bröder. De kom till Göteborg lite senare än beräknat och därför kom vi i väg lite senare än beräknat. Några få missöden däremellan gjorde oss lite senare ändå men vi upplevde inte det som något problem. Vi kom ju i väg med allt ändå. På fredag fortsatte jag och Robert själv från Ludvika upp mot Lycksele 70 mil prick sa GPS apparaten. Vilken underbar uppfinning! Resan gick bra även om det började snöa så smått efter Åsele. Allt står nu i den nya lägenheten och jag sitter hos föräldrarna och bara njuter.

På lördag vräkte 2 dm snö ner och jag fick stifta en ny bekantskap. Snöslungan! Ännu en underbar uppfinning. Det gick i ett nafs att all snö var borta. Anouk (Roberts äldre hund) sprang glatt omkring på gården och tyckte att det var skoj med sällskap.

Senare på kvällen kröp jag på alla fyra i den djupa snön upp till kapellet för att ändra inställningen på timern för lamporna i fönstren. Ingen har skottat under vintern och med 2 dm nysnö sjönk jag rätt bra. Kröp nöjd i säng den kvällen, trött i kroppen och lamporna lyste som de skulle.

Under helgen kom även valpen som Robert beställt. Finns det nåt sötare än en valp. Vi har inget namn än men det kommer. Vi nöjer oss med hans närvaro så länge och det duger alldeles utmärkt. En riktig liten påsk karamell!

Sista dagen

Sitter här bland flyttkartongerna med flyttpresenterna i händerna och bölar. Jag lyckades hålla tårarna tillbaka på jobbet men nu kommer de. Så jobbigt det kommer att bli utan alla goa glada människor i Göteborg som bryr sig så mycket om mig. Så många som jag knappt pratat med under åren kom fram och önskade lycka till och tackade för gott samarbete. Det är så mycket som jag inte visste. Vad folk tyckte om mig. Lite synd att vi alla är så dåliga på att förmedla till våra medmänniskor hur mycket vi verkligen uppskattar dem. Inte bara vid speciella tillfällen utan då vi mest behöver det. Varje dag. Glöm inte det!

Jetyppa

Inget vanligt ord som finns i svenska akademins ordlista direkt.
Runt om i byarna där jag växte upp var jetyppa lokala namn för både talltita och talgoxe. Hemma var det vad min farfar kallade småfåglar. Jag vet inte om jag är nån liten fågel direkt men det är ett roligt namn och det finns en anknytning till både byggden och släkten.

Tack!

Trodde aldrig att jag skulle vara en person som börjar blogga men har nu lovat. Jag lämnar Göteborg och många bra vänner som blivit mera som en familj än arbetskollegor. Just nu ser jag bara semestern och den nya lägenheten hägra i fjärran, men vet att när vardagen infinner sig kommer saknaden att vara enorm! I Göteborg har Norrland varit en exotisk plats men samtidigt ett outforskat område för många. Jag utmanar er att besöka denna otroliga landsdel.
Så här hoppas jag alltså kunna ge er mitt norrland och mitt fortsatta liv.
Tack neuro rehab i högsbo för allt ni gjort för mig och för den sjuksköterska och person ni format.